deksel

Vun Wiktionary

Drèents, Grunnegs, Twaents

Substantiv

deksel (masculinum)
Mehrtall: ?

Bedüden

  1. veurwarp um n vat, panne of kiste e.z.w. met of te sloeten.

Varianten (bewark varianten)

  • Düütschland/Däänmark
  • Nedderlannen

Översetten